2e och problematisk skolfrånvaro
Framgångsfaktorer för att komma tillbaka när 2e, kombinationen av särskild begåvning och NPF, leder till problematisk skolfrånvaro
I svensk skola idag finns många barn som upplever ett utanförskap. Några av dem har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, några andra har särskild begåvning. En del har både och, det är barnen som kallas 2e – twice exceptional. Det handlar om elever som inte passar in, ofta varken socialt eller studiemässigt. Med stor ansträngning går de till skolan och anstränger sig för att passa in. Inte sällan leder detta till en ansträngning så stor att orken tar slut, ångesten stiger och barnet börjar få svårt att klara av att komma till skolan. Därifrån kan det gå fort till att skolfrånvaron ökar och eleven hamnar i det som kallas problematisk skolfrånvaro.
2e – twice exceptional, är ett begrepp som alltså betyder att man är ovanlig på två olika sätt, här kommer en mycket förenklad förklaring. Dels har man en ovanligt hög intellektuell begåvning som gör att man har förutsättningar för skolarbete i en hög takt och på en hög reflekterande nivå, vilket i sig gör att man har svårt att passa in i det upplägg skola oftast har. Dels har man en eller flera neuropsykiatriska diagnoser som adhd, autismspektratillstånd, tourettes syndrom eller språkstörning. En NPF-diagnos innebär att eleven har behov av stöd för sina bristande funktionsnedsättningar och kan i kombinationen med särskild begåvning innebära en extra stor skolsvårighet. Begåvningen används hos många för att kompensera för de bristande funktionsförmågorna så att eleven kämpar hårt utan att vi i omgivningen varken ser de svårigheter som kommer med NPF eller att eleven intellektuellt skulle kunna klara skolarbetet mycket väl. Har eleven dessutom nedsatta förmågor som påverkar uppmärksamhet, uthållighet och flexibilitet så blir det ännu svårare, både att upptäcka dem och hitta vägar att stötta dem.
Våren 2021 läste jag kursen Barn och elever med särskild begåvning på Luleå tekniska universitet. I kursen ingick ett enskilt arbete där jag ville ta chansen att få fram något praktiskt användbart. Både i mitt arbete och i min privata sfär har jag mött många elever med kombinationen särskild begåvning och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som drabbats av problematisk skolfrånvaro. I detta mindre arbete i kursen blev mitt syfte att få ett erfarenhetsbaserat underlag till att kunna ge skolor, vårdnadshavare och andra aktörer runt barn med 2e och problematisk skolfrånvaro tips och tankar om arbetssätt och annat som kan vara framgångsfaktorer i arbetet runt drabbade elever. I arbetet hade jag kontakt med nio familjer som har barn med 2e som haft problematisk skolfrånvaro, men lyckats komma tillbaka i skolgång. Familjerna fick jag kontakt med genom att jag bad Petra Krantz Lindgren om hjälp att göra ett inlägg i en facebookgrupp för vårdnadshavare till barn med 2e. Stort tack till Petra och till er familjer (i arbetet liksom i texten nedan så är familjerna avidentifierade). Av de nio familjerna hade några flera barn som drabbats så svaren är baserade utifrån tolv barn, alltså en mycket begränsad grupp. Jag hoppas ändå att det ska kunna vara användbart för alla er som möter barn med 2e i skola, familj eller andra sammanhang. Framförallt hoppas jag att det kan hjälpa till i det förebyggande arbetet i skolan, att hamna i problematisk skolfrånvaro är alltid förenat med ett stort lidande. Jag skriver nedan utifrån olika rubriker och har försökt att vara väldigt konkret för att det ska bli så användbart som möjligt.
Framgångsfaktorer relaterade till skolledning
Några föräldrar beskriver rektors syn på pedagogiken som en viktig faktor, andra betonar ledandet av elevhälsan. För några av eleverna var det avgörande att skolledningen på deras skolor helt byttes ut, vilket i dessa fall gjordes på grund av brister i skolornas elevhälsoarbete. När sedan lyhörda rektorer som lyssnade in behov och agerade när det behövdes kom istället så förändrades situationen mycket. Lyhörda skolledare som agerar snabbt är något som flera belyser som avgörande.
Framgångsfaktorer relaterade till kunskap om särskilda behov
De flesta svarande beskriver elevhälsoteamets kunskap som viktig och ser att stor kunskap ger ett bättre bemötande av barnet. En trygg och inarbetad elevhälsa som är trygga i sitt arbete gör skillnad. Ett par familjer har känt en stor vändning när skolans huvudmans centrala elevhälsa blivit inkopplad och förmedlat kunskap till skolans lokala elevhälsoteam och varit förstående och visat kunnighet runt barnets situation. En vårdnadshavare beskriver detta så här, ”det var sådan skillnad när personal förstod att det var svårigheter och inte lathet eller ovilja” och flera berättar om misslyckanden när personalen famlade och satte in nya insatser utan plan, kunskap och utan att de byggde på erfarenhet.
De kunskapsområden som varit framgångsfaktorer är både kunskap om särskild begåvning, neuropsykiatriska diagnoser, ångesttillstånd och lågaffektivt bemötande. Kunskapen har gjort skillnad i attityd till anpassningar.
Framgångsfaktorer relaterade till anpassad undervisning En berättelse beskriver en anpassning där en lärare som delade barnets intresse för spel fick i uppdrag att arbeta med barnet. Först spelade de tillsammans i hemmet, efter ett tag började de ses utanför hemmet. När de träffats i några månader började läraren försiktigt att föra in samtal om mer skolrelaterade saker och ett besök på en lektion i ett ämne som eleven var intresserad av planerades.
En elev som efter samarbete skola och hem började bli redo att komma till skolan gjorde en egen analys och blev lyssnad på. Det denna elev såg var nödvändigt för att hen skulle klara återgången var att få möjlighet att avbryta och gå hem vid behov, hoppa över lektioner som upplevdes onödiga och att få ha med sig mobilen. Skolledningen förstod och lyssnade och det gick sedan fint för eleven att återkomma.
För att få till rätt anpassningar betonar en vårdnadshavare att skolan behöver identifiera vad som var omöjligt och anpassa därefter. Flera beskriver att en anpassad studiegång med reducerat schema var viktigt för att spara energi när eleven var på väg tillbaka. Att bli uppflyttad en eller två årskurser har också hjälpt flera elever.
Ett arbetssätt med tydliga instruktioner, struktur, att få förberedelse och anpassade uppgifter är något som flera beskriver vikten av. Någon har uppskattat att ha en lärare som arbetar med anpassningar på gruppnivå och inser att det är bra för alla.
Anpassade uppgifter i form av mer intressanta och mer djupdykande uppgifter där man får arbeta mer vetenskapligt och slippa vänta in andra beskrivs som avgörande för motivation. Pedagoger som ser individen och inte bara ser klassen som en grupp och pedagoger som lyfter barnet i sina styrkor är annat som varit viktigt för några barns motivation.
Någon form av personligt stöd är en klar framgångsfaktor. Personligt stöd i form av egen resursperson var avgörande för några barn. För några andra var eget rum att kunna vara i vid behov det viktigaste. Flera barn har bytt till en mindre undervisningsgrupp.
En elev blev hjälpt av att komma till en skola där det fanns en stödfunktion där stödpersoner kom till klassen och hade grupper med fokus på olika saker utifrån behov för stunden, inte fasta grupper utan grupperingar som gjordes utifrån undervisningsmomentet.
Framgångsfaktorer relaterade till miljö
Ett skolbyte möjliggjorde förändring för flera elever. För flera behövdes ett byte till AST-klass eller resursskola. Några lyckades komma tillbaka när de fick vara i en mer trygg klass där det fanns respekt för olikheter.
Andra miljöanpassningar som nämns av föräldrar är intryckssanerad skola och att gå i en klass som har hemklassrum. Den fysiska miljön för skollunchen är också av betydelse, att få äta i en lugnare miljö kan hjälpa för att ge återhämtning istället för extra ansträngning.
Framgångsfaktorer relaterade till andra samhällsinsatser (vård, socialtjänst)
Stöd från andra instanser än skolan verkar i ännu högre grad än skolans stöd vara lite som ett lotteri, det kan finnas en del nitlotter men kan också ge fina vinster. Att en familjebehandlare från socialtjänsten handledde den som jobbade närmast eleven var en viktig faktor för ett barn. Socialtjänsten får också beröm av en annan vårdnadshavare som beskriver att socialtjänsten gav ett fint bemötande när de upprepade gånger blev orosanmälda av barnets skola.
BUP har bidragit till flera barns möjligheter att lyckas. Ett barn hade en skicklig läkare som lyckades hjälpa barnet att få förmåga att våga prova skola igen. En psykolog på BUP som arbetade med ångesthantering var ett viktigt stöd för en annan elev och en tredje fick äntligen rätt stöd efter att personal på BUP sett tecken på AST och initierat utredning.
Framgångsfaktorer relaterade till relationer
Flera nämner att en viktig relationsfaktor var när barnet kände att föräldrarna agerade utifrån barnets bästa och alltid stod på barnets sida. Att som förälder inte pressa barnet till att gå i skolan utan istället vänta in. Detta var för många svårt i början eftersom det fanns så många som tyckte så mycket. Elevhälsopersonal och socialtjänst som pressade på och sa att föräldrarna var tvungna att vara hårdare på barnet.
Att relationer med skolpersonal är viktigt blir tydligt i svaren från vårdnadshavarna. En lärare som delade intressen med eleven var viktig för en elev med hemundervisning. Flera beskriver en närvarande och trygg mentor som viktig. En av eleverna hade en mentor som träffade eleven utanför skolan för att förbereda. En skola använde ett lågaffektivt och kravlöst bemötande för att få barnet att våga komma tillbaka. Deras arbete med att bygga relationer och bli trygg i skolmiljö gick före undervisning för att på sikt göra undervisning möjlig. Vid start på ny skola fick en familj träffa de engagerade lärarna några dagar innan skolstart. Därefter hade de tät dialog.
Skolkuratorn har i några fall varit en person som byggt upp arbetet med barnet efter hens intresse, stärkt eleven i dess styrkor och sedan utgjort bron för kontakten med skolan. För ett par elever har klasskompisar varit viktiga för tillbakagång. Det har bland annat varit kompisar som höll kontakt genom spel.
Tankar om vad skolan kunde/borde ha gjort förebyggande
Som en avslutande fråga svarade vårdnadshavarna på vad skolan kunde ha gjort förebyggande som de tror kunde ha gjort så att barnet inte behövde uppleva problematisk skolfrånvaro. Här kom många vitt skilda förslag som jag vill skicka med till all skolpersonal som kämpar med att hitta arbetssätt för elever med 2e.
· Skolan borde direkt funderat på orsaken till frånvaron.
· När frånvaron var ett faktum borde de agerat snabbare och haft ett respektfullt bemötande av barnet och undvikit att skuldbelägga barnet.
· Skolan borde ha lyssnat på oss föräldrar och lyssnat in vår oro.
· Om skolan haft större kunskap om särskild begåvning så hade de kunnat göra på ett annat sätt. De kunde ha mött sin elev på den begåvningsnivå som barnet har.
· Skolan hade behövt mer kunskap om särskilda behov, till exempel hur AST kan te sig hos flickor.
· Anpassad studiegång borde gjorts snabbare.
· Uppflyttning borde gjorts snabbare.
· De borde haft kunskap om acceleration som arbetssätt och konsten att fånga elevernas intresse
· Skolan borde ha agerat på ångestproblematiken.
· De borde ha arbetat mer konsekvent med anpassningar, det var som att de ena dagen lät barnet ha glasögon och andra dagen förväntades hen klara sig utan. Det skapade otrygghet.
· Alla vuxna borde ha lyssnat mer på det kloka barnet och gått med på att prova och utvärdera anpassningar som hen själv föreslog.
· De borde haft bättre struktur och inarbetade arbetssätt. Haft redskap för att göra undervisningen meningsfull.
· Vi saknade kontinuitet och relationsskapande med personal, färre lärarbyten.
· Skolan hade behövt arbeta för en tryggare lärmiljö.
· De borde varit flexibla med alternativa bedömningsformer, barnet kunde jättemycket som inte gick att visa på de sätt bedömningar gjordes.
· Huvudman borde ha en handlingsplan för arbetet med särskilt begåvade elever.
· Skolan borde inte lagt skuld på oss som föräldrar.
Vårdnadshavarnas berättelser vittnar om många svårigheter i kontakten med barnets skola. Ansatsen var att samla framgångsfaktorer och framsteg. Detta har inte kunnat göras utan att också få insyn i den stora kamp som familjer behövt gå igenom. Problematisk skolfrånvaro för barn med 2e är komplext och ett individuellt stöd behöver ges. Svaren från vårdnadshavarna samspelar med det som återges i litteraturen. Att det finns lite skrivet i litteraturen påvisar också behovet av att höja kunskapen om elever med 2e som hamnat i problematisk skolfrånvaro och förebyggande arbete för att minska risken för en frånvaroproblematik. Sedan jag gjorde arbetet har en ny bok kommit om 2e När det enkla ändå blir svårt – särskilt begåvade elever med autism och adhd, av Pia Rehn (Studentlitteratur 2021)
Till alla er engagerade ute på skolorna vill jag efter att ha tagit del av alla dessa berättelser säga:
· Kunskap ger förståelse, läs, titta på föreläsningar som finns på webben och använd gärna någon studiedag till att fördjupa er inom 2e. Lär er om och hitta flexibla arbetssätt runt dessa elever.
· Stärk relationerna. Lyssna på barnet och lyssna på vårdnadshavarna, de har ofta eminenta ideér.
· Fortsätt arbetet som ni säkerligen redan har pågående, arbetet med en tillgänglig skola för alla, lägg kraft arbetssätt med tydliga instruktioner, struktur och att få förberedelse. Se också över hur ni kan utveckla en fysiskt anpassad miljö för elever med kognitivt nedsatta förmågor.
· Lär er om och arbeta med utökat mentorskap, acceleration, uppflyttning, anpassad studiegång, anpassade uppgifter och andra gynnande arbetssätt.
Var nyfikna, lyssna, lär och visa intresse, ni kommer att komma långt och samtidigt lära er en massa nytt!