Jag hör och ser det hela tiden, människor som beklagar sig i facebookgrupper för föräldrar i en klass, i lunchrum och på bussen. Dessa människor beklagar sig över barn som inte uppför sig som de anser att man ska. I det här inlägget ska jag fokusera på de av dessa människor som är föräldrar och och genom sina beklaganden oroar sig för barn som finns i närheten av deras eget barn. Ofta är det ett barn i egna barnets klass, barngrupp på förskolan eller någon granne. Barnets dåliga uppfostran diskuteras, att barnet borde veta bättre eller att barnet borde vara någon annanstans, tillhöra en annan barngrupp eller tas om hand på något annat sätt.

När jag träffar föräldrar till barn med särskilda behov lyssnar jag på deras berättelser, många har varit med om att andra föräldrar kommit hem till dem och ringt på eller ringt upp dem och berättat vad deras barn ställt till med och bett föräldrarna tala sitt barn till rätta, säga till på skarpen eller ta i med hårdhandskarna. Föräldrar som blivit kontaktade på detta vis berättar om en vardag där de under barnets uppväxt försökt med uppfostran och föräldrautbildningar och vänt in och ut på sig själva innan de förstått att de fått ett barn som behöver något annat. Ett barn som behöver en anpassad miljö och ett speciellt bemötande för att fungera. Ofta är det de föräldrar som kämpat som mest som på detta vis blir beskyllda att vara dåliga föräldrar. Det gör ont.

När ni möter ett barn som inte har det beteende som ni önskar att alla barn i ert barns närvaro har. Stanna upp lite och tänk till. Tänk på att ett barn av 20 har adhd, ett av 50 har autism och det finns flera andra diagnoser som också leder till att människor visar ett problemskapande beteende. Ett beteende som i dina ögon är problematiskt. Tänk ett steg till innan du slänger dig på telefonen eller gör ett facebookinlägg. Förmodligen kämpar detta barn hårt varje dag med att få dig och alla andra i sin tillvaro att bli nöjda, men det fungerar inte alltid. Barnets föräldrar har förmodligen fullt upp med att få en fungerande vardag, skola och omsorg om sitt barn.

Så när du stannat till i din tanke, tänk istället, vad kan jag göra för att hjälpa barnet som jag tycker ställer till det och dess föräldrar. Alla kan göra något. Känner du föräldrarna kanske du kan bekräfta att du ser att de har mycket och fråga om det är något du kan göra.  När ni är på föräldramöte och någon annan (mer oförstående än du själv) tar upp barn som de upplever som problem, kan du ta ordet och säga att det inte är okej att ta upp enskilda barn på föräldramöte och fråga hur de skulle känna om det var deras barn, precis samma strategi kan du ha när någon gör facebookinlägg om barn som de upplever "ställer till det". Du kan också lyfta frågan om hur skolan tar upp olikheter och särskilda behov med barnen och om det går att ordna en kväll då alla föräldrar kan få lära sig mer om hur barn med särskilda behov fungerar.

Hemma kan du kan prata med ditt eget barn om att alla är olika och att barn har olika svårt att styra sina känslor och känslouttryck. Du kan också se om ditt eget barn kan få en bättre relation till det andra barnet om de lär känna varandra mer. Många barn med särskilda behov har svårt att få och behålla kompisar. Om du är osäker på hur du ska göra kan du fråga det andra barnets föräldrar. Vad tror de blir bäst? Att barnet kommer hem till er själv, att någon av dem är med eller att ni ses ute nånstans. Ett barn som får vara med mår bättre och har större möjligheter att lyckas. Tänk också på detta när du bjuder in till barnkalas, vilka är det som inte blir bjudna på kalas så ofta, låt dem komma. På inbjudan skriver de flesta "anmäl specialkost", om du istället skriver "berätta om ditt barn har specialkost eller om det är något annat som är bra för oss att veta innan kalaset" så blir det mer naturligt för andra föräldrar att berätta för dig. Det gör gott.

Om ditt eget barn inte samarbetar till att vilja ha en social kontakt med det andra barnet på fritiden så kan det vara svårt. Vad det gäller kalas där många barn är bjudna kan du som vuxen styra och ta beslut att jo, så här gör vi, alla får vara med. Många barn med särskilda behov har upplevt hur en klasskamrat bjudit in en hel grupp utom det barnet, det gör ont och du behöver lära ditt barn att det är fel. Vad det gäller att träffas och leka så säger en del föräldrar, mitt barn bestämmer sina lekkompisar själv. Den rätten kan du ge ditt barn, men du kan också ge ditt barn möjligheten att lära känna ett nytt barn, som kanske upplevs som annorlunda, men som det kan lära sig oändligt mycket saker av. Ditt barn kan lära sig att annorlunda inte behöver vara fel, det kan vara rätt, roligt och spännande. Ditt barn kan få en vän för livet och en tyst kunskap om bemötande som ditt barn har nytta av hela sitt liv.

Det går att se problem, eller möjlighet, det är ditt val. Hjälp ditt barn och andra föräldrar i er närhet att välja. Det som inte är främmande för oss är ofta det som ger oss nya möjligheter att utvecklas.